söndag 1 januari 2017

Folkets uppror mot islam

Sveriges islamister

3 januari, 2017


I Sverige finns det ett antal muslimska organisationer som tillsammans utgör det så kallade muslimska civilsamhället. Vad som är viktigt när man diskuterar det muslimska civilsamhället i Sverige, är deras politiska inflytande, deras ideologi och deras struktur.
IFIS
En av de viktigaste organisationerna i Sveriges muslimska civilsamhälle är Islamiska förbundet i Sverige(IFIS), som grundades 1981. Några av målen som IFIS har, och som man kan läsa om på deras hemsida, är att "påverka och opinionsbilda i frågor som berör den muslimska gruppen och dess intressen i Sverige" och "öka deltagandet, inflytandet och representationen av muslimer i de allmänna institutionerna och organ".

Med andra ord så fungerar IFIS som en lobbyorganisation för muslimer i Sverige.
Det är en lobbyorganisation som har varit framgångsrik.
Före detta IFIS ordföranden Abdirizak Waberi representerade det näst största partiet i Sveriges riksdag, Moderaterna, som riksdagsledamot mellan 2010 och 2014, när detta parti satt i regeringen. När Waberi satt i riksdagen så var han en suppleant i försvarsutskottet , som beslutar om försvarspolitikens inriktning.



Waberis tid i riksdagen var en märklig upplevelse för många svenskar. I flera intervjuer före 2010 sade Waberi att han trodde på en bokstavlig tolkning av koranen. I en intervju från 2006 stödde han idén att män kan ha fyra fruar. I en annan intervju från 2009 sade han att han inte skakar hand med en kvinna; att kvinnor och män inte får dansa med varandra, och att han hellre skulle vilja leva i ett land med islamiska sharialagar. Dessa intervjuer avslöjar att Waberi är en islamist, och han fick representera Sveriges näst största parti i riksdagen utan att svenska medier eller någon annan granskade hans tidigare uttalanden.

Omar Mustafa, som tillträdde som ordförande i IFIS 2011, efter Waberi, valdes in i Socialdemokraternas partistyrelse i april 2013. Att Mustafa valdes in i partistyrelsen för Sveriges största parti utlöste en reaktion där svensk media faktiskt började skriva om IFIS verksamhet. Medierna rapporterade att strax innan Mustafa valdes in i Socialdemokraternas partistyrelse så hade IFIS arrangerat en konferens i Stockholm, där de hade bjudit in talare med antisemitiska åsikter. När medierna började undersöka IFIS verksamhet närmare så blev Omar Mustafa tvungen att avgå från Socialdemokraternas partistyrelse.

Trots skandalen kring Omar Mustafa så fortsätter IFIS att ha en nära relation med både det största partiet, Socialdemokraterna och det näst största partiet, Moderaterna.
Mehmet Kaplan och Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa

Mehmet Kaplan är ett exempel på hur en person med ursprung i det muslimska civilsamhället kan komma upp i den politiska hierarkin och komma in i den svenska regeringen. Kaplan var sekreterare för Sveriges Unga muslimer(SUM) mellan åren 1996-2000. Därefter var han ordförande för denna organisation fram till år 2002. Mellan 2005 till 2006 så var Kaplan pressekreterare för Sveriges Muslimska Råd(SMR). 2008 grundade Kaplan organisationen Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR).

Kaplan satt i Miljöpartiets partistyrelse mellan åren 2003 till 2011. Han representerade Miljöpartiet i riksdagen mellan åren 2006 till 2014. Mellan åren 2014 till 2016 så var Kaplan Sveriges bostadsminister.

Efter att alternativa medier i Sverige började skriva om Kaplans kontakter med olika typer av extremister så började traditionella svenska medier granska Kaplan. År 2014 hade Kaplan redan kritiserats för att ha jämfört de svenska jihadister som reser till Syrien för att gå med i terroristgrupper som ISIS, med svenskarna som åkte till Finland under andra världskriget för att försvara Finland från sovjetisk militär aggression.

När medierna började granska Kaplan så framkom det att sommaren 2015 hade han deltagit vid en middag där ledaren för den fascistiska turkiska organisationen Grå vargarna var närvarande. Medierna fick också veta att Kaplan under flera år hade haft möten med den islamistiska organisationen Milli Görüs. Det visade sig sedan att Kaplan under 2009 jämfört Israels behandling av palestinierna med nazisternas behandling av judar.
Kaplan

Kaplan satt också under flera år i styrelsen för en organisation som heter Charta 2008, som försvarar farliga jihadister och kritiserar kriget mot terrorismen.

När Mehmet Kaplan grundade Svenska muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR) 2008, så kunde man i deras "visionsprogram" läsa följande:

"Vill man vara med och påverka samhällsutvecklingen så är det oundvikligt att bli politiskt involverad. Allt som är kopplat till makt är i slutändan kopplat till politik. Utan makt så går det inte att skapa förändring. Som individ, organisation och samhälle så söker aktiva aktörer ständigt makt för att kunna få igenom olika former av förändringar, driva igenom lösningar för olika samhällsproblem såväl som möjligheten att kunna uttrycka sig om såväl som definiera olika samhällsutmaningar. En av SMFRs mål är att skaffa sig makt för att kunna förändra världen till det bättre."

Denna "bättre" värld är en islamisk värld. I samma "visionsprogram" skriver SMFR:

"Islam ska vara utgångspunkten för SMFRs verksamhet. Det är utifrån Islam som den huvudsakliga inspirationen, engagemanget, drivet, motivationen, vägledning och värdegrunden ska komma ifrån."

SMFR förverkligar sitt mål genom att skriva i sitt program att islam ska vara en naturlig del av Europas kulturarv. SMFR vill arbeta för en svensk muslimsk kultur. Med andra ord så verkar SMFR för islamiseringen av Europa och Sverige.

SMFR försöker aktivt att förverkliga sin vision. Organisationens talesman och generalsekreterare, Yasri Khan, var nominerad till Miljöpartiets partistyrelse och skulle med all säkerhet ha blivit invald in i partistyrelsen, när en journalist i april 2016 avslöjade att Yasri Khan inte skakar hand med kvinnor.

Ledande medlemmar inom Miljöpartiet, som är en del av Sveriges regering, visste tydligen att Yasri Khan vägrade skaka hand med kvinnor, men höll ändå på att stödja hans kandidatur till partistyrelsen. Miljöpartiets språkrör och Sveriges utbildningsminister, Gustav Fridolin, uttalade sig i media på följande sätt:

"Jag kände till det. Jag hade inte förstått hur kränkande vissa kvinnor tycker att det kan vara."

Fridolins tidigare pressekreterare är en kvinna vid namn Anwahr Athahb. Endast två år innan Athahb blev Fridolins pressekreterare, hade hon blivit vald till vice-ordförande för SMFR. Dessförinnan var hon sekreterare för organisationen. 2014 var Athahb en av Miljöpartiets ledande kandidater till Europaparlamentet.

Hennes kampanj-slogan var "EU behöver fler muslimska kvinnor i parlamentet."

Idag arbetar Athahb på en arabisk talkshow på Sveriges Radio.

Det muslimska civilsamhällets politiska inflytande är stort, når hela vägen upp till regeringen, och förekommer i nästan alla större partier i Sverige.

Eftersom det finns så många exempel på det muslimska civilsamhällets politiska inflytande så är det inte möjligt att inkludera alla exempel i den här artikeln. Men ett sista exempel kan klargöra hur starkt detta inflytande är. Redan 1999 undertecknade Sveriges Muslimska Råd(SMR) en överenskommelse med Socialdemokraterna som konstaterar följande:

"Under kommande mandatperiod ska muslimers delaktighet i socialdemokratin utvecklas så att: 2002 ska bland socialdemokratiska förtroendevalda finnas muslimer på 15 kommunala fullmäktigelistor, 5 landstingslistor och på riksdagslistorna i minst fem län."

Det finns få lobbyorganisationer som kan få det största partiet i Sverige att underteckna en överenskommelse med så tydliga och konkreta löften.

Ideologi
Islamiska Förbundet i Sverige(IFIS) skriver på sin hemsida att de är medlemmar i Federation of Islamic Organizations in Europe (FIOE). Det finns starka kopplingar mellan FIOE och det Muslimska brödraskapet.

Förutom IFIS kopplingar till Muslimska brödraskapet genom FIOE visar IFIS ofta sympati och stöd för Muslimska brödraskapet. I augusti 2013 så höll IFIS demonstrationer i Stockholm till stöd för Egyptens före detta islamistiska president Mohamed Morsi, som hade avsatts. Hela det muslimska civilsamhället i Sverige kritiserade militärkuppen mot Morsi. Men samma muslimska civilsamhälle kritiserar aldrig de islamistiska regimerna i Iran och Saudiarabien. När Förenade Arabemiraten beslutade att lista Muslimska brödraskapet och alla dess grenar som terrorister, så listade de också IFIS som terrorister, eftersom myndigheterna i Förenade Arabemiraten gjorde bedömningen att denna organisation i Sverige var en del av Muslimska brödraskapets internationella nätverk.

När en debatt inleddes 2014 för att göra det olagligt för svenska medborgare att resa till andra länder för att delta i jihad, så hävdade Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, en av organisationerna inom det muslimska civilsamhället, att en sådan lag skulle vara rasistisk. De hävdade vidare att människor som deltog i jihad utomlands inte ens var ett hot mot Sverige.

Så när det gäller ideologi verkar det uppenbart att det muslimska civilsamhället i Sverige har en ideologisk riktning som är nära Muslimska brödraskapets ideologi, medan de kritiserar de lagar och åtgärder som hindrar islamistisk terrorism.


Struktur
För att förstå strukturen på det muslimska civilsamhället i Sverige måste vi titta på Kapellgränd 10 i Stockholm, officiell adress för minst 15 olika muslimska organisationer, däribland Stockholms moské. Muslimska organisationer som IFIS, European Muslim Rights Council, Forum för Unga Muslimer, Sveriges Imamråd, Ibn Rushd Studieförbund och Sveriges Muslimska Scouter, använder denna adress för sina organisationer. Merparten av det muslimska civilsamhället i Sverige styrs från Kapellgränd 10. Således verkar det muslimska civilsamhällets struktur vara ganska centraliserad.


Centraliseringen inom det muslimska civilsamhället kan också ses i att ett fåtal personer sitter på ledande positioner i olika muslimska organisationer. Om man till exempel tar organisationen Ibn Rushd, vilket är ett islamiskt studieförbund i Sverige, så är ordföranden Helena Hummasten, som var ordförande för Sveriges Muslimska Råd(SMR) fram till 2014. Förbundsrektor för Ibn Rushd är Omar Mustafa, som var ordförande för IFIS fram till 2016. Utvecklingschef för Ibn Rushd är Mustafa Tumturk, som också är styrelseledamot i Sveriges Muslimska Råd(SMR). Mohammed Fateh Atia som är ansvarig för digital utveckling för Ibn Rushd har också varit vice-ordförande för Sveriges Unga Muslimer (SUM). Dessa är bara några exempel på hur en handfull människor har strategiska roller i flera organisationer i Sveriges muslimska civilsamhälle.


Slutsatser
Slutsatser som kan dras om det muslimska civilsamhället i Sverige är följande:
  • Det muslimska civilsamhället har ett betydande inflytande inom nästan alla stora svenska politiska partier.
  • Det muslimska civilsamhällets inflytande är så starkt att en av deras representanter har varit minister i en svensk regering.
  • Det muslimska civilsamhället i Sverige är en islamistisk rörelse med organisatoriska och ideologiska kopplingar till Muslimska brödraskapet.
  • Det muslimska civilsamhället består på papperet av flera organisationer, men i praktiken fungerar det som en enda organisation där ett fåtal personer har ledande roller.


Vi har talat mest om islamism som något främmande, som inte finns bland oss i västvärlden. Men islamisternas eller extremistiska muslimernas inflytande i ett västerländskt land som Sverige är stort; det har funnits islamister i den svenska regeringen och riksdagen utan att media eller etablissemanget reagerat på detta.

Det största hotet från islamism kommer inte från självmordsbombare som utför spektakulära attacker, utan från islamister som i tysthet infiltrerar våra demokratiska institutioner och normaliserar sina idéer bland oss. Det är ett hot som måste erkännas och åtgärdas.

Nima Gholam Ali Pour är ledamot i Malmö stads grundskolenämnd och engagerad i tankesmedjor som arbetar med Mellanöstern. Han är också redaktör för den socialkonservativa nättidningen Situation Malmö. Gholam Ali Pour är författare till boken "Därför är mångkultur förtryck".

Kopierat av Thore Hult

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------











Många demokratiska människor opponera sig nu
Mot den muslimska värld.

Varför nu detta i FN?

FN Förklarar Krig mot den Judisk-Kristna Civilisationen



2016 har varit ett praktfullt år för FN:s antisemiter. FN:s säkerhetsråd riktade precis in sig på den enda demokratin i Mellanöstern: staten Israel. Den avgående Obamaadministrationen iscensatte tydligen vad till och med Haaretz kallade en "hit and run"-kampanj i FN för att svärta ner den judiska staten och lämna den till ett öde där bara konflikter och hat hägrar. Detta är ett kulturellt folkmord som inte är mindre farligt än terroristattacker. Det baseras på antisemitiska lögner och skapar en atmosfär som inte är för att uppnå "fred", som man oärligt hävdar, utan för att vidmakthålla krig.

FN:s säkerhetsråds resolution 2334 är kulmen av ett svindlande produktivt år för antisemiter. Förra november antog kommittéer i FN:s generalförsamling på en enda dag 10 resolutioner mot Israel, det enda öppna samhället i Mellanöstern. Hur många resolutioner har godkänts mot Syrien? En. Hur många mot skurkstaten Nordkorea? En. Hur många mot Ryssland när det annekterade Krim? En.

Hillel Neuer från UN Watch observerade:


"Till och med när den syriske presidenten Bashar Assad förbereder sig för den sista massakern av sitt eget folk i Aleppo antog FN en resolution – utarbetad medsponsrad av Syrien – som felaktigt fördömer Israel för "förtryckande handlingar" mot syriska medborgare i Golanhöjderna. Det är avskyvärt."


Inte en enda resolution godkändes för de stater som de facto skymfar de mänskliga rättigheterna, såsom Saudiarabien, Turkiet, Venezuela, Kina eller Kuba, för att inte nämna faktiska tyrannier över hela Afrika. Endast en resolution godkändes för de "palestinska flyktingegenskaperna", men inte ett ord om egenskaperna av de irakiska kristna i Mosul.

En annan resolution i FN:s rasistiska bankett handlade om "tillämpningen av Genèvekonventionen i de ockuperade territorierna". Det finns hundratals territoriella dispyter i världen, från Tibet till Cypern, men är det bara Israel som förtjänar att bli utpekat?

Enligt lögnarna i FN är Israel världens mest ondskefulla land. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra'ad, och Jordaniens prins Zeid al Hussein sponsrar nu även en "svartlista" för internationella företag med anknytningar till israeliska företag i Judeen, Samarien, östra Jerusalem och Golanhöjderna, för att förenkla bojkottningen av Israel i det uppenbara hoppet om att ekonomiskt utrota den enda demokratiska och pluralistiska nationen i regionen: den judiska staten.

FN:s sändebud för barn i väpnade konflikter, algeriska Leila Zerrougui, föreslog även att man skulle inkludera den israeliska armén på svartlistan för länder och grupper som regelbundet orsakar skada på barn; tillsammans med Al Qaeda, Boko Haram, Islamiska Staten, talibanerna och länder såsom Kongo och Centralafrikanska republiken – länder som är ökända för att använda barnsoldater – men självklart inte palestinierna som fortsätter att använda barn som stridande och " martyrer". Hur kommer det sig att den västerländska rättsvetenskapen, som skapades efter Andra Världskriget för att förebygga fler brott mot mänskligheten, nu används emot demokratier och för att vidmakthålla fler brott?



FN:s kvinnokommission fördömde Israel som världens enda lagbrytare av kvinnors rättigheter. Inte Syrien, där Assads styrkor använder våldtäkt som krigstaktik, eller den Islamiska Staten, som förslavar kvinnor från religiösa minoriteter. Inte Saudiarabien, där kvinnor straffas om de inte bär de islamiska heltäckande kläderna i brännheta temperaturer, eller om de kör bil eller ens lämnar hemmet. Inte Iran, där man för "otrohet" (vilket kan inräkna att bli våldtagen) kan straffas genom att bli stenad till döds. 


Och om Palestinska män slår sina fruar är det Israels fel, hävdade FN-experten Dubravka Simonovic på fullaste allvar.
FN:s världshälsoorganisation pekade också ut Israel som den enda lagbrytaren i världen i fråga om "mental, fysisk och miljömässig hälsa", trots att Israel är den enda stat i världen som faktiskt erbjuder läkarvård till sina fiender (fråga Hamasledarnas barn).

Den kanadensiske juridikprofessorn Michael Lynk utseddes sedan som FN:s "opartiska" utredare av påstådda israeliska brott mot mänskligheten trots hans långa bakgrund av lobbyverksamhet mot Israel, inklusive hans styrelseuppdrag i många pro-palestinska organisationer, inklusive Friends of Sabeel och det Nationella Rådet för Kanadensisk-Arabiska Relationer.

Förra oktober låtsades FN:s kulturagentur UNESCO, med västvärldens skurkaktiga medbrottslighet, sudda ut de judisk-kristna rötterna i Jerusalem – genom att förklara forntida bibliska judiska platser som "islamiska", även om islam historiskt sett inte existerade förrän på det 6e århundradet, hundratals år tidigare.

Det är en hemsk manipulation att försöka radera all judisk och kristen historia för att få det att framstå som att hela världen från början och för evigt enbart är islamsk. Det är så en jihad ser ut. Det är inte bara orangea overaller, halshuggningar och slaveri. Om man kan sudda ut och skriva om historien kan man dirigera om framtiden. Om man inte vet var man kommer ifrån, vilka värderingar ska man då försvara eller kämpa för?

Namn spelar roll. Om det är judiskt, då kallas det "Judeen och Samarien"; om det är "palestinskt", då kan man säga att "judarna stal det" och att Israel är en "kolonialstruktur" baserad på "orättvisa". Varför är det då ingen som pekar ut hela Sydamerikas kontinent som erövrades från indianerna av Cortés, Pizarro och européer med gevär?

Den senaste resolutionen av FN:s säkerhetsråd mot Israel handlar inte bara om "bosättningar", utan om den gamla staden i Jerusalem. Dess medlemmar vill vrida tillbaka tiden, inte till 1967, utan till 1948 – året då Israel föddes.

När Marcel Breuer och Bernard Zerfuss utformade UNESCOs byggnad i betong och glas på Place Fontenoy i Paris och Pablo Picasso donerade fresker till den så föreställde de sig troligtvis en pånyttfödelse av den västerländska kulturen efter krigstragedier, Förintelsen och nazistmardrömmen, Inte på någon annan plats i världen upprepades ord som "utbildning", "vetenskap", "kultur", "frihet" och "brödraskap" så många gånger. Det fanns ett engagemang och ett hopp om att framtiden skulle bli bättre – inte sämre. Men drömmen varade inte längre än de minuter då meddelandet framfördes.

Faktum är att Sovietunionen redan hade befläckat UNESCOs kulturprogram med kommunismens röda färg, till exempel när UNESCO främjade en " informationsorder för den nya världen", vars mål var att göra slut på den västerlänska pressens dominans – vilken presenterades som ett "hot" mot den "tredje världens" länders "kulturidentitet". Under Eiffeltornet tog sedan den auktoritära och anti-västerländska tredje världen kontroll över FN:s kulturcenter, vilket enligt Washington Post blev "alltför byråkratiskt, dyrt, slösaktigt och genomsyrat av anti-västerländsk, antikapitalistisk partiskhet".

Sedan dess fortsätter Israel att behandlas som ett utstött land av dessa ideologiska och kroppsliga brottslingar på Seinefloden. Till och med senare, år 1975, försade sig FN:s organ genom att sprida den antisemitiska förolämpningen "sionism är rasism".

Förra månaden bar ordföranden för FN:s generalförsamling, Peter Thomson, den berömda keffiyehsjalen, en symbol för det "palestinska motståndet" (läs: terrorism). Detta är helt enkelt en förlängning av den kulturella utplåningen av Israel som ska berättiga den nästkommande fysiska utplåningen.

Förra månaden bar ordföranden för FN:s generalförsamling, Peter Thomson, den berömda keffiyehsjalen, en symbol för det "palestinska motståndet" (läs: terrorism). Detta är helt enkelt en förlängning av den kulturella utplåningen av Israel som ska berättiga den nästkommande fysiska utplåningen. (Bildkälla: FN/Manuel Elias)

Den judisk-kristna civilisationens öde – kristendomen lika mycket som judendomen – på vilken alla våra värderingar är baserade, har anknytningar till staten Israels öde. Om Israel upphör att existera så gör även kristendomen det. Världen har sett hur de få kristna och andra icke-muslimer som fortfarande bor kvar i resten av Mellanöstern – en gång det praktfulla kristna Bysantium – slaktas, nu när judarna och grekerna försvunnit.
Förenta Nationernas krig mot Israels judar är i själ och hjärta ett krig mot Väst. FN och dess uppbackare banar raskt vägen för det europeiska kalifatet.
Giulio Meotti, kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Tysklands Självmord


Av de 1,2 miljoner invandrare som kom till Tyskland år 2014 och 2015 är det bara 34 000 som fått jobb.

Angela Merkel åkte och lade ut vita rosor på brottsplatsen för attacken på julmarknaden i Berlin. Tusentals tyskar gjorde detsamma. Många tog med sig ljus och grät. Men ilskan och viljan att bekämpa hotet förblev i stort sett frånvarande.

Inget beskriver det rådande tillståndet i Tyskland bättre än 19-åriga Maria Landenburgers sorgliga öde efter att hon mördats i början av december. Landenburger var medlem i en flyktinghjälporganisation och var med och välkomnade invandrare år 2015. Hon våldtogs och mördades av en av de personer hon hjälpte. Hennes familj bad alla som ville hylla deras dotter att skänka pengar till flyktingorganisationer så att fler flyktingar skulle kunna komma till Tyskland.

Lagen som fördömer hets mot folkgrupp, antagligen avsedd för att undvika att återvända till ett nazistiskt tankesätt, hålls som ett svärd över den som talar för högt om den ökande islamiseringen av landet.

Den stora majoriteten av tyskarna vill inte se att Tyskland ligger i krig eftersom en skoningslös fiende har förklarat krig mot dem. De vill inte se att krig har förklarats mot den västerländska civilisationen. De accepterar sitt nederlag och gör fogligt det som jihadisterna vill: de ger efter.

Om Angela Merkel inte ser skillnaden mellan judar som utrotats av nazister och muslimer som hotar att utrota kristna, judar och andra muslimer är hon ännu mer aningslös än hon verkar.


Attacken i Berlin den 19e december 2016 var förutsägbar. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel skapade de förhållanden som gjorde den möjlig. Hon bär på ett överväldigande ansvar. Geert Wilders, parlamentsledamot i Nederländerna och en av Europas enda klarsynta politiska ledare anklagade henne för att ha blod på sina händer. Han har rätt.

När hon bestämde sig för att öppna Tysklands dörrar för hundratusentals muslimer från Mellanöstern och mer avlägsna länder måste hon ha vetat att jihadister gömde sig bland de människor som strömmade in. Hon måste också ha vetat att den tyska polisen inte kunde kontrollera den massa som kom in och att de snabbt skulle bli överväldigade av det antal människor de skulle behöva kontrollera. Men hon gjorde det ändå.

När hundratals våldtäkter och sexuella övergrepp ägde rum i Köln och andra städer i Tyskland under förra årets nyårsafton sade hon att förövarna skulle straffas "oavsett vad deras ursprung var", men hon ändrade inte sin policy. När attacker ägde rum i Hannover, Essen, Würzburg och München sköt hon upp sina kommentarer och uttalade sedan städade meningar om "behovet" att bekämpa brott och terror. Men hon ändrade fortfarande inte sin policy.

Hon ändrade sin position först nyligen, och det verkar som att hon gjorde det för att hon vill vara en kandidat igen år 2017 men såg att hennes popularitet höll på att minska.

Kommentarerna hon uttalade direkt efter attackerna den 19e december var bedövande. Hon sade att "om förövaren är en flykting" skulle det vara "mycket svårt att uthärda" och det skulle vara "särskilt frånstötande för alla tyskar som hjälper flyktingar dagligen".

Sådana anmärkningar skulle helt enkelt kunna anses naiva om de uttalats av någon som inte var påläst, men Angela Merkel har inte denna ursäkt. Hon hade inte kunnat ignorera varningarna från tyska och amerikanska underrättelsetjänster som pekat på att terrorister från Islamiska Staten som gömt sig bland flyktingar planerade att använda lastbilar i julrelaterade attacker. Situationen som tyskarna fått stå ut med har varit mycket svår att uthärda i över ett år. Brottssiffrorna har " skjutit i höjden"; sjukdomar som varit utrotade i flera årtionden har förts in utan vaccin – som man sedan länge upphört att tillverka – för att behandla dem; fritidshus har beslagtagits av regeringen utan kompensation för att ge logi åt invandrare, och så vidare. Det tog inte lång tid innan man upptäckte att den huvudmisstänkte i Berlinattacken var en asylsökande som bodde på en flyktingförläggning.

I ett annat land hade Merkel kanske skamset fått avgå; i Tyskland kandiderar hon för omval.



Den tyska befolkningen är åldrad och födelsesiffran är farligt låg: 1,38 barn per kvinna. Invandrarna ersätter den tyska befolkningen som har börjat försvinna lite i taget. De tyskar som går bort är kristna, eller ännu oftare, icke-religiösa sekulära. Precis som i resten av Europa Håller kristendomen på att försvinna; och invandrarna som ersätter tyskarna är muslimer.

Den tyska ekonomin är fortfarande stark men den håller på att rinna ut i sanden. Avkastningen på investerat kapital minskar. Vid en tidpunkt då mänskligt kapital är huvudkällan för ekonomisk vinst håller det tyska mänskliga kapitalet på att kollapsa: det är inte enkelt för folk från underutvecklade länder att ersätta högutbildade tyskar. De flesta har inga kunskaper som kan användas på arbetsmarknaden; nykomligar förblir länge arbetslösa och bidragsberoende. Av de 1,2 miljoner invandrare som kom till Tyskland år 2014 och 2015 är det bara 34 000 som fått jobb. Om arbetslösheten är låg är det för att det finns en växande brist på arbetskraft: Idag är 61 % av tyskarna mellan 20 och 64 år. Det förväntas att denna siffra kommer att minska till 41 % vid mitten av århundradet.

Politiskt korrekta propagandatal som outtröttligt sänds i Tyskland – och i resten av Europa – talar aldrig om befolkningsstatistik. Istället tillbakavisar de alla bevis på att den tyska ekonomin inte mår bra. De säger också att islam och kristendomen är likvärdiga; de är envist blinda inför det faktum att islam är mer än en religion: det är ett politiskt, ekonomiskt och moraliskt system som omfattar alla aspekter i livet, och som aldrig samexisterat långvarigt eller fredligt i en kultur som avviker från den. Dessa tal ignorerar nästan helt uppkomsten av det radikala islam och jihadistisk terrorism; istället hävdar de att det radikala islam är en marginell kult, och att jihadistisk terrorism endast rekryterar ensamvargar eller mentalt sjuka. Framför allt upprepar de konstant att all kritik mot invandring eller islam är skamlig och rasistisk.

Den tyska befolkningen är skrämd, både av många invandrares antisociala beteende och av deras egen regerings yttrandepoliser. Många tyskar vågar inte ens tala. De som andvänder kollektivtrafiken finner sig i förolämpningarna. De tittar ner i marken och springer till sitt hem för att skydda sig. Besökarantalet på restauranger och teatrar minskar kraftigt. Kvinnor har börjat finna sig i att ha på sig "anspråkslösa" kläder och är noga med att inte gå ut ensamma. Protester som organiserats av Pegida (Patriotiska Européer Mot Islamiseringen av Väst) har inte attraherat fler än några tusen personer efter att ett fotografi av dess grundare på vilket han stylades som Hitler släpptes.

Partiet Alternativ för Tyskland (AfD), som uppmanar till ett invandringsstopp för muslimer i Tyskland och fortsätter att vinna fler röster förblir icke desto mindre ett minoritetsparti. Lagen som fördömer hets mot folkgrupp (Volksverhetzung), antagligen avsedd för att undvika att återvända till ett nazistiskt tankesätt, hålls som ett svärd över den som talar för högt om den ökande islamiseringen av landet.

Den 20e december åkte Angela Merkel och lade ut vita rosor på brottsplatsen för attacken på julmarknaden. Tusentals tyskar gjorde detsamma. Många tog med sig ljus och grät. Men ilskan och viljan att bekämpa hotet förblev i stort sett frånvarande. Om några veckor kommer bladet att vändas, tills nästa gång.

Inget beskriver det rådande tillståndet i Tyskland bättre än 19-åriga Maria Landenburgers sorgliga öde efter att hon mördats i början av december. Maria Landenburger, som var medlem i en flyktinghjälporganisation, var med och välkomnade invandrare år 2015. Hon våldtogs och mördades av en av de personer hon hjälpte. Hennes familj bad alla som ville hylla deras dotter att skänka pengar till flyktingorganisationer så att fler flyktingar skulle kunna komma till Tyskland.

Den stora majoriteten av tyskarna vill inte se att Tyskland ligger i krig, eftersom en skoningslös fiende har förklarat krig mot dem. De vill inte se att krig har förklarats mot den västerländska civilisationen.

De accepterar sitt nederlag och gör fogligt det som jihadisterna vill: de ger efter.

I sin analys av attacken på julmarknaden den 19e december förklarade den tyska journalisten Josef Joffe, redaktör på Die Zeit, Angela Merkels beslut att välkomna flyktingar som en "försoningshandling" och ett sätt att välkomna en hotad befolkning sju årtionden efter Förintelsen. Han förklarade också många tyskars passivitet med en känsla av kollektiv skuld.

Om Joffe har rätt, om Angela Merkel inte ser skillnaden mellan judar som utrotats av nazister och muslimer som hotar att utrota kristna, judar och andra muslimer är hon ännu mer aningslös än hon verkar.

Om många tyskar känner en kollektiv skuld i en sådan utsträckning att de vill kompensera för vad Tyskland gjorde mot judarna genom att välkomna hundratusentals muslimer, som i stor utsträckning öppet uttalar att de vill ersätta Tysklands judisk-kristna kultur med islam, och som ersätter dess kristna befolkning med en muslimsk – som innefattar hänsynslösa mördare i sina led – så visar det att tyskarna idag antingen föraktar sig själva så mycket att de vill förgöras, eller så har de helt enkelt förlorat sin vilja att stå upp för vad de bryr sig om – en handling som annars är känd som att ge upp.

Dr. Guy Millière, professor vid Paris universitet, är författare till 27 böcker om Frankrike och Europa.


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sverige: Är islam förenligt med demokrati?

Del 1 i en serie: Islamiseringen av Sverige

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar